Så vad gör man?

Ska man bara vara tyst, och låta saker och ting vara? Eller ska man kämpa för att få det som man vill?

Så här ligger det till. Jag är sjuk. Har haft en förkylning ganska länge nu.. sen början av november. I normala fall har jag kanska svårt att sova, men med en förkylning så blir det ännu värre. Detta leder till att jag inte har kunnat jobba då jag har varit förkyld, och att det har tagit kanska länge att bli frisk. Har vid ett par tillfällen känt att .. fan, nu är jag nog frisk nog för att kunna jobba - så då har jag gjort det. Har återgått till jobbet och kört runt som en liten vessla för att försöka hinna ikapp så gott det går.

Det har gått...rätt dåligt. Har vid varje tillfälle klarat av att jobba 2-4 dagar innan förkylning eller magsjuka har slagit till igen med full kraft.

Här kommer vi till mitt bekymmer. Bemötandet jag har fått på jobbet av min chef har varit blandat. Ibland förstående, ibland irriterad och arg. Har frågat och bett om jag kunde få jobba enbart dagpass eller enbart nattpass, så jag iallafall har sluppit brottas med att ställa om dygnsrytmen tillsammans med mina sömnproblem - och därmed få mer vila och bli frisk snabbare. No go. Tyckte hon inte alls gick.

Bemötandet jag har fått på vårdcentralen har också varit väldigt blandat. Har varit där fem gånger nu för att få hjälp med att bli frisk, och det bästa svaret jag har fått hittils är: "Har du prövat att bara ligga ner och vila?". Allvarligt? Vad fan?

SJÄLVKLART har jag det. Nu har jag efter senaste jobberiet återfått min hosta och hobby-feber. Den är inte jättekass ännu, men .. känns som att det kommer. Framför allt som att sömnproblemet har blivit värre. Efter en kort period nu innan nyår då jag fick sova litegranna (om man halsade i sig lite Cocillana (stavning, anyone?)) så har jag börjat sova sämre. Eller.. ja, inte sova alls, nästan. Fick nån timma nu innan jag vaknade mitt i natten, och då jag vaknade så var jag ganska pigg och kände att.. fan, jag måste skriva av mig litegranna, annars kommer jag bara ligga och vara irriterad och inte kunnat sova alls.

Min fru ligger i sängen nu och sover, och vaknar med några minuters mellanrum och suckar och frågar: "Men.. hur mycket ska du skriva egentligen?". Kan inte direkt påstå att jag klandrar henne, det är hon som blir lidande mest då jag inte orkar med vardagslivet. Förlåt. Men jag kommer somna om efter det här.. hoppas jag.

Nå, tillbaka till min ursprungliga frågeställning. Hur ska jag hantera allt det här? Ska jag bråka på chefen för att få ett bättre schema? Ska jag se om det finns möjlighet för ett normalt 9 to 5-liv? (det finns det nog aldrig då man kör taxi.. men bättre än nu iallafall. Ska jag bråka och brottas på vårdcentralen tills nånting faktiskt händer? Eller är det att ge upp och bara acceptera att vården inte fungerar och att jobbet inte tänker förändras som gäller? Är det värt energin?

Nåja, nog om det. I övrigt så har min gamla dator självdött litegranna.. tillbringar rätt mycket tid med att sålla och föra över mitt bildarkiv till nya paddan, men det går långsamt. Ett jävla göra, faktiskt. Sen är det ju alla småprogram och inställningar och allt annat man vill ha sparat som ska fixas också.. allt det där man glömmer, ni vet? ;) Nåja. Det blir nog klart det också nån gång. Ska bli väldigt skönt att köra padda igen.

Som jag nämnde.. så ligger Ida i sängen. Det betyder att hon är hemma från Jämtland. Hon, pysen och Bamse flydde söderut för att få umgås lite med familjen och brorsbarnen innan nyår, och jag har varit solokvist tills igår. Bitvis skönt, bitvis tomt och tråkigt.. pysen var lite skeptisk till mig igår, men idag då jag hämtade honom på dagis.. vilket supersmile. Kom springande från långt bort in på en annan avdelning än den han är på (han rymde), med superleendet aktiverat och en jäkla fart i benen för att krama pappa. Tror nog nästan de torterar honom på dagis, så glad var han att få åka hem. ;)

Hunden var nog rätt glad att få komma hem också.. tog ungefär fyra sekunder från det han kom innanför dörrarna tills det att han låg i soffan som en boll och bara njöt.

Ida.. hon hade köpt West wing-dvd-boxen för s6.. så nu saknar vi bara en, tror jag. Och så hade hon köpt dvd-spelet "vem vill bli miljonär?". Holy crap. Det var otroligt fånigt upplagt, men frågorna var lagomt svåra, så vi satt och spelade och fikade en stund. Det var ganska mysigt, även om speaker-rösten i spelet verkligen inte höll någon hög standard.

Allt som allt, så är det ganska trivsamt att det är liv i luckan igen, även om både jag och Ida egentligen är för trött för det.. men vi får ta det så gott det går. Nu.. peace, out.